Om oss


Kennel Farthingale består av Pernilla och Peter Magnusson. Till familjen hör också de tre
barnen Stella (f-03), Tova (f-05) och Axel (f-07), en katt, en Welshponny och en Haflinger och så förstås
hundarna. I dagsläget bor fyra hundar hemma, tre engelska settrar och en cavalier king charles spaniel.


Jag, det vill säga Pernilla, fick min första
hund som tolvåring. Det var efter flera års tjatande som föräldrarna äntligen
gick med på att skaffa hund, men bara "på prov", varför det fick bli
som fodervärdar för en labrador från dåvarande hundskolan i Sollefteå. Åtta
veckor gammal kom hon in i vår familj, den gula labradoren Celina och lyckan
var gjord. Hon blev snabbt familjens stora älskling och glädjen stod högt i tak
den dag vi fick veta att hon skulle få vara vår för alltid. Med Celina tränade
jag precis allt- lydnad, bruks, agility, viltspår, utställning- ja, listan går
att göra lång. Tillsammans lärde vi oss så mycket och hade så roligt och jag är
oändligt tacksam för de 12,5 år vi fick tillsammans.
 
Ihop med några hundintresserade vänner startade jag upp Eksjö hundungdom och där var
jag synnerligen aktiv under några mycket lärorika år. Kvar fanns dock en dröm,
nämligen att få jobba på kennel. Som 14-åring satte jag mig därför med
telefonkatalogen och ringde runt till alla hunduppfödare som fanns listade i
telefonkatalogen. Det ständiga svaret var att hjälp inte behövdes, eller att
jag var för ung. Men så svarade Christer Jansson, kennel Moon Magic, och man
kan säga att i och med det samtalet tog mitt hundliv fart på riktigt. Jag och
en kompis fick komma redan samma helg och därefter tillbringades varenda helg
och lov hos Christer under ett par års tid. På Moon Magic fanns hundar av många
raser, sealyham terrier, skotsk hjorthund, s:t berhardshund, korthårig vorsteh
och så framförallt- engelsk setter!


Settrarna stal direkt mitt hjärta. Aldrig förr hade jag träffat så vackra, tillgivna och
genuint vänliga hundar. Rasens epitet "a gentleman by nature" är inte
taget ur luften, det är en beskrivning som till fullo beskriver den engelska
setterns natur. Christer förstod nog var min kärlek låg och 1989 blev jag erbjuden
att ta över en av hans tikar, den då nästan sex år gamla Moon Magic Goodness
Gracious, "Poo". Det var Poo som gjorde så att jag alltmer övergick
från träning av hund till att bli en inbiten hundutställare och det är där vi
fortfarande befinner oss, även om vi tränar lite viltspår ibland för nöjes
skull.
 
Under min tid hos Christer blev jag bekant med en av hans bästa vänner, Susanna Chapman
på kennel Glowing. Steget till att bli kennelflicka hos henne var alltså inte
långt. Hos Susanna jobbade jag sedan under flera år, på helger och lov och även
under en längre period efter avslutat gymnasium. Av Susanna fick jag den hund
som ligger till grund för mitt kennelnamn, Glowing Farthingale,
"Carmen". Om henne finns också så mycket att skriva, precis som om
alla andra våra hundar. Men Carmen älskade mig och jag älskade henne, det var
precis så det var, varken mer eller mindre. Carmen hade en mycket god exteriör
och vann en hel del på utställningar, varför mitt intresse för denna hundsport
ytterligare fördjupades.


Åren gick och det blev dags att säga adjö till min älskade "byfåne" Poo, då på
sitt elfte år. Jag blev då erbjuden en av Carmens döttrar, Glowing Silver Daisy,
"Audrey". Audrey var en ständig glädje att leva med, okomplicerad på
alla sätt och vis och med en fantastisk typ och exteriör. Tyvärr drabbades hon
av en sjukdom och fick somna in blott tre och ett halvt år gammal.


Audrey följdes av tiken Marmite Novelty, "Saga". Det var bara tänkt att Saga
skulle bo hos mig en kort tid, men det blev flera år innan hon flyttade till en
av våra vänner och tillbringade sina sista år med henne. Efter Saga köpte jag
en halvsyster till henne, Marmite Rainstorm, mera känd som "Loa". Loa
var en förfärlig valp, galen är en stark underdrift. Men hon om någon blev ett
bevis på att om man bara uthärdar en setters ungdom så får man den mest underbara
vuxna hund man kan tänka sig. Vi hade förmånen att få dela många år med Loa, då
hon somnade in strax efter sin tolvårsdag.


Labradorer då? Jo då- när Celina gått bort skaffade jag omgående en ny labrador. Det blev
den svarta tiken Willow's Water Ballet, "Minna". Hon levde i typ och
temperament helt upp till "a dual purpose" labrador. Minna blev också
gammal och gick bort i slutet av 2009, 13 år gammal. Minna hade en valpkull hos
sin uppfödare på kennel Willow's och en kull här hos oss. Vi har förmånen att
ha en av hennes döttrar som grannar, ägd av Peters föräldrar, så trots att vi
inte har några labradorer själva för tillfället kan vi njuta av labbesällskap
så gott som dagligen.


Nästa setter i skaran blev ännu en riktig knasboll, Marmite Yorkshire Gold,
"Jaffa". Jaffa vann också en del och hade en valpkull här på kenneln.
Jaffa stal också våra hjärtan till hundra procent och aldrig har vi gjort något
så smärtsamt inom hunderiet som att ta beslutet att låta Jaffa flytta till en
av våra goda vänner. Det var uppenbart att Jaffa ville ha mer uppmärksamhet än
vad vi kunde ge henne. Hon fick dock det bästa av tänkbara hem och vi har
träffat henne med jämna mellanrum hela tiden och tacksamt nog kunde jag vara
med då det var dags att ta farväl av henne för några år sedan. Jaffa var då
lite över tio år gammal.


Vi vill i detta sammanhang ge det största tack till de av våra vänner som tagit över
hundar vi av en eller annan orsak valt att placera om. Ni har gett dessa hundar
de allra bästa hem och på så vis verkligen förgyllt dessa hundars ålderdom.
Samma tack vill vi ge till våra fodervärdar som alltid ställer upp till hundra
procent. Ni är guld värda!


2001 importerade vi vår stolthet, Rockstro High Fidelity, "Mel". Vid det
här laget fanns Peter med i bilden och Mel blev till stora delar hans
hund. Tillsammans har de också tävlat en hel del på utställningar under de år
då jag främst ägnat mig åt sådant som hör småbarnsåren till. Mel har haft två
fina kullar här på Farthingale och hon lever på alla vis kvar i vårt minne. För
oss var hon one of a kind!  Att Mel till så stora delar lever upp till vår
idealbild av den engelska settern bidrog till att vi 2004 importerade hennes
halvsyster, Rocksro Deceptive Cadence, "Morgan". Morgan var precis
som Poo en otroligt enkel hund, så nöjd bara över att få finnas till, utan
större krav på tillvaron än en mjuk plats att sova på och gärna en
skogspromenad utan koppel varje dag. Morgan har haft en valpkull på kenneln och
var som gjord för detta, en alldeles fantastisk mamma med riktig
fingertoppskänsla. Tyvärr fick vi säga farväl till Morgan efter att hon
drabbats av borrelia, men hon lever kvar i våra hjärtan och i och med den
valpkull hon hann att få hos oss.


I kenneln idag finns tre engelska settrar, två från kennel Nattaset i Finland och en från
kennel Wandsfell i England. Ett gott samarbete är a och o för vår lilla ras och
vi är mycket tacksamma för det fina samarbete vi har både inom och utom
Sveriges gränser.


Tankarna på att skaffa en ny ras som komplement till settrarna, som ersättning för
labrador, har funnits ett tag. I början av 2009 kom vi så äntligen till skott
och införskaffade vår första Welsh springer spaniel, Don's Tone Tomsdotter,
"Gwen". Efter "Gwen" kom ännu en welsh springer in i huset,
men i dagsläget har vi "bara" engelska settrar och en alldeles
underbar liten Cavalier King Charles spaniel, Joelly's Don't Call Me Baby,
"Ultra". 


Peters hundintresse fanns redan innan han träffade mig och han har själv varit ägare
till ett par hundar av blandras. Även han har dock fastnat för den engelska
setterns fantastiska temperament och är numera lika aktiv i kenneln som
undertecknad.


Målet med vår uppfödning är självklart att föda upp friska, sunda hundar med
förstklassigt temperament och en rastypisk exteriör. Valparna föds hos oss inne
i huset och bor också inne ända tills de flyttar hemifrån, varför de då är vana
vid alla tänkbara ljud och händelser som sker i en vanlig barnfamilj. 
Valparna säljes självklart vaccinerade, registrerade i SKK, avmaskade och
försäkrade mot dolda fel i tre år. Med sin valp får man också ett häfte med
information om rasen i allmänhet och valpkullen i synnerhet samt skötselråd.
Även en filt, en leksak och lite mat brukar vi skicka med. Pernilla har för övrigt genomgått Svenska
Kennelklubbens uppfödarutbildning. Vill ni veta mer om oss, våra hundar och vår
uppfödning så är ni hjärtligt välkomna att kontakta oss!


Sedan i juni 2013 driver vi också ett litet hundpensionat/hunddagis, självklart godkänt av
Länsstyrelsen. Kontakta oss gärna för mer information eller kika in på hemsidan www.kallredahundverksamhet.se




.